Vilket långt avbrott. Men äntligen har jag fått upp den här bloggen igen. Efter domänbyten och annat, samt att jag inte haft datorer att kunna åtgärda dessa problemen med, så har det dragit ut på tiden med att fixa sajten. Men nu ligger den uppe igen.
Under gångna året hände mycket. Fyra resor. Lägenhetsköp med flytt samt operation.
Jag gjorde under våren en resa till Paris där jag ställde ut skulpturer i Senlis. Under hösten ställde jag ut igen, denna gången en skulptur i New York på Van Der Plas Gallery. Det blev ett gäng timmar totalt i studion på St. Paulsgatan. Jag jobbade mestadels vidare där med min figurativa form. Det blev ett gäng nya, mot slutet av året bestämde jag mig för att försöka utvecklas vad gäller färg och satsa på det nästa år.
Det blev en klätterresa i juni till Katalonien med ett gäng jag aldrig hängt med tidigare. Var kul och gick väldigt bra. Klättringen har också utvecklats. Likaså har löpningen tickat på. Dock nådde jag inte mitt mål med att springa 100 mil. Blev drygt 60 mil istället. Det var mycket som kom i vägen för det. Ändå är jag nöjd med vad som åstadkommits.
Mot slutet av året blev det en operation av ena örat. Cochlearimplantat. Det började bra men tråkigt nog så gick det inte som planen var tänkt vilket lett till komplikationer och strul långt in på kommande året. Men förhoppningsvis ska det bli bättre under kommande året.
Resemässigt blev det förutom Paris och klätterresan i Spanien en resa till Budapest med David där vi sprang halvmaraton. Fjärde resan blev till Japan där jag Andreas, Sofia, Stas och Oliver gled omkring. Besökte Tokyo, Kyoto och Osaka.
Flyttade också från Skanstull till Hornstull under våren. Köpte då min första lägenhet. En etta på 40 kvadratmeter med balkong i sekelskifte.
Bytte också jobb under sommaren till en stor konsultfirma.
Det hände mycket under 2019. 2020 måste blir lite lugnare.
En vegansk variant som är inte är dominant på någon smakfront men har bra konsistens. Den passar utmärkt att t.ex. kombinera med färska eller frysta hallon och blåbär.
2 bananer (bra bindemedel)
2-3 dl mjölmix, Semper vanlig
0,75-1 kikärtsmjöl (binder samman bra)
4-6 dl havredryck
1 tsk salt
Kokosolja (att steka i)
Bästa är att laborera sig fram med konstistensen. Jag är inte helt säker på att ovan är ultimat för jag måttar aldrig upp själv, men det ska bli en konstistens som är undefär som en våffelsmet. Inte för rinnigt och inte för tjockt. Har man för mycket kikärtsmjöl kan detta påverka smaken negativt tycker jag. Nåväl. Det är bara att testa sig fram.
Undvik socker, sirap osv. Detta är en frukost, ingen efterrätt. 🙂
Ibland blir jag nostalgisk. Det kan triggas av olika saker – den här gången av att jag läste i en bok. Boken beskrev miljöer jag har vistats kring i Göteborg och runt angränsande områden som fick mig att tänka tillbaka på dessa platser. Dessa tider. Där jag har festat. Promenerat. Fikat. Sena nätter. Spännande upptäkter. Adrenalinkickar. Romanser. Känslan av ett visst klimat. En kvav dimma. En stark värmebölja. Barndom. Det finns många känslor som kan triggas.
Allt känns idag så fjärran. Så avlägset. Att man hade mer energi då, som man inte längre har. Varje gång jag tänker tillbaka är det ett längre avstånd dit. 5 år. 10 år. 15 år. Och den räckvidden avtar inte. Allt känns så glamoriserat. Så kul man hade. Så mycket man har upplevt, något man aldrig kommer uppleva igen. Så långt bort det är. Människorna man förmodligen aldrig mer kommer träffa. Vad har hänt med dem? Hur ser deras liv ut idag? Vilka var de?
Jag kollar igenom alla mina undansparade festivalarmband. Räknar dem. 13 stycken festivaler där jag bott på camping, i sol eller regn. Min första var 2005 i Emmaboda, då var jag 16 år – den jag var senast på var 2014 i Norge.
9 gånger på Dreamhack. Första gången var sommaren 2003, senaste var 2008. Minns särskilt en gång jag missat packa all sovutrustning. Sov rakt på betonggolvet i Elmias mässlokaler med blott min arm som kudde. Jag minns en gång jag åkte raka vägen från Hultsfredsfestivalen sliten till Dreamhack Summer. Det gjorde jag bara för en romans som väntade där. Trodde jag. Visade sig att mitt pojkhjärta blev krossat. Då var jag glad att jag hade några öl över från musikfestivalen.
Det finns mycket minnen här i livet. Frågar man mig är det också det som betyder mest. Ens upplevelser. Och jag tror de flesta är benägna om att hålla med om det. Så mycket positiva saker och negativa saker som har format den till den man är idag.
Jag är idag en helt annan person än den som levde för 10 år sedan. Många saker har ändrats men vissa är också desamma. Kanske nyfikenheten och fantasin. Mycket av omogenheten är borta och jag har blivit lugnare. Är inte lika stridslysten som förr.
Men åter till de här nostalgiska känslorna som kan kasta sig över en ibland likt ett finmaskigt nät. Mycket glamoriseras och man tänker att så mycket av det man minns var bättre förr, men vi har en förmåga att glömma det negativa som hänt. Som också är en del av historian. Jag kan ibland få en känsla av att någonting fattas, eller en stor saknad av det som var. Att nuet känns så grått och kallt från var dessa saker man en gång gjort var.
Det man måste komma ihåg är också att en gång var alla dessa saker nya och spännande. Det var outforskad mark. Idag förstår jag inte nöjet med att dricka alkohol längre jämfört med hur det var för 10 år sedan. Nu är det bara en irriterande del av kulturen som gör att man mister sitt fokus och blir tröttare. Effekten är borta. Magin är borta.
Jag vet inte om jag kom fram till något med denna texten. Det är svårt att försöka pricka rätt på exakt vad det är man tänker ibland. Det kan ibland vara så överväldigande tankar som jag inte riktigt har ord för att beskriva, eller kraft att greppa. Många bäckar små.
Imagination – Fantasi (20)
Tenacity – Envishet (18)
Curiosity – Nyfikenhet (17)
Patience – Tålamod (16)
Loyalty – Lojalitet (16)
Coordination – Samordning (15)
Courage – Mod (14)
Sensuality – Sensualitet/sinnlighet (14)
Self-preservation – Självbevarelsedrift (13)
Candor – Uppriktighet (13)
Meekness – Saktmod/mesighet (12)
Humility – Ödmjukhet (12)
Empathy – Empati (12)
Apperception – Apperception “The process by which new experience
is assimilated to and transformed by the residuum of past
experience of an individual to form a new whole,” (12)
Humor – Humor (10)
Charm – Charm (9)
Vivacity – Livlighet (8)
Decisiveness – Beslutsamhet (8)
Aggression – Aggression (5)
Cruelty – Grymhet (2)
Skriver ner receptet i sin nuvarande form pga. efterfrågan. Av detta receptet så blir det ca 7 pannkakor.
Slutligen fotograferat.
Jag har börjar läsa ur Karl Marx och Friedrich Engels Kommunistiska manifest som skrevs i mitten på 1800-talet. Hittills har jag bara hunnit läsa en del ur avsnittet som handlar om bourgeoisien (borgarklassen) och proletären (den moderna arbetarklassen).
I manifestet beskrivs det hur en ny tid de senaste 100 åren har skapats där man har en borgare/kapitalist, en person som äger fabrik/företag eller liknande av sin natur är tvungen att konkurrera på den fria marknaden för sin existens. Det krävs en ständigt högre avkastning för att förbättra för fabriken, maskinparken, arbetare, verktyg mm. för att kunna bli mer konkurrenskraftig. Att bli mer konkurrenskraftig och öka omsättningen kan t.ex. lösas genom att sälja mer på nya marknader eller urvattna de befintliga.
Proletären å andra sidan säljer sin arbetskraft till bourgeoisien. Proletären äger på så vis inget av det han gör, allt tillfaller bourgeoisien. När till slut lönen utbetalas tillfaller direkt delar av dessa till bourgeoisien – hyror för boende, räntor för lån osv. Könsskillnader spelar längre ingen roll, lika så åldersskillnader. Det krävs inte samma skicklighet för att underhålla en maskin som det gjordes tidigare i andra yrken. Bourgeoisien har ersatt det ömsesidiga förhållandet med en känslokall pengatransaktion.
Av det jag har läst känns det som att Marx menar att det enda sättet att klättra i klasserna är att äga ett kapital. Äger du en fabrik kan du ta ut en vinst på de tillverkade produkterna. Äger du en stor fond kan du tjäna pengar på avkastningen. Äger du fastigheter kan du hyra ut dessa och få en hacka i inkomster. I små skalor är det svårt. Marx menar att någon som driver en småindustri tillhör samma klass som den moderna undre medelklassen, tillsammans med läkare och andra yrkestitlar och då också tillfaller proletären. Har man tillräckligt mycket kapital går det att leva endast på ägandet. Marx skrev också att denna utveckligen resulterar i att väldigt få händer äger allt.