Kom spontant att tänka på ett samband som kanske finns för människor som är väldigt drivna. Människor som bara verkar tuffa på som ett ånglok och ge prestation efter prestation, dag efter dag.

Vi människor är designade att spara energi. Är det något som är jobbigt vill vi helst undvika det, hjärnan försöker säga: “Nej, detta kostar för mycket energi! Spara den istället.”. Det gäller t.ex. om man ska motivera sig för att ge sig ut och träna, eller kanske anstränga sig att laga en ny maträtt man aldrig gjort innan.

Kan det vara så att vissa människor har lätt att helt koppla bort den här spärren? Som bara får dem att skippa den där rasten, eller trots trötthet bara köra på efter eget initiativ?

Jag tror självklart man måste ha ett något större intresse i det man gör för att kunna köra på det här spåret. Men kanske finns det människor som har lättare att koppla bort det där energisparläget.

En tanke för dagen.

Rätt stel dag men sent på kvällen var det värsta borta. Skönt ändå att det inte var något som satt i veckovis eller åt det hållet. Har varit förskonad från sådant nu i flera år faktiskt. Under tiden jag bott i Göteborg har jag aldrig varit illa sjuk (läs: sängliggandes) i mer än max 2-2 dagar för någon magsjuka. Bra ting.

Feber med topp på 40 grader var ingen härlig torsdagsnatt – helt utslagen. Tog ledigt från jobbet och sov resten av dagen, gick upp vid fem ungefär. Ungefär då man hade gått hem från jobbet. Den dagen det.

I dessa krokarna hänger jag om dagarna. Ett gammalt bruk som producerade socker en gång i tiden. Numer är det mestadels olika företag som huserar i lokalerna, mycket musik, bild och media av det jag lyckas snappa upp. 

Vanlig dag på jobbet. Känner att jag har kommit in i ett flow nu där jag ständigt levererar och löser problem. Har varit mycket att sätta sig in i, det är ett komplext system. Min roll har blivit mest design av gränssnitt och att sedan implementera det. Ikea verkar gilla det, känns kul. 🙂

Framför SVT-huset, vårvindar över staden

Det har blivit glesare och glesare här med poster den senaste tiden, och för att inte tala om texter som aldrig skrivs. Det betyder inte att inte har något att berätta om längre – tvärt om – det finns egentligen massor. Roliga saker. Tråkiga saker. Krävande saker. Omtumlande saker. Givande saker. Ja, allt som händer på dagarna, oavsett om det är vardagliga eller betydande.

Egentligen är jag en bildmänniska. Jag föredrar att berätta för min omgivning i bild snarare än text. Det leder ofta till att mottagaren kanske inte förstår hur jag menar, vad jag tänkte på, vad jag ville säga. Dessutom i att jag ofta kan ha abstrakta tolkningar av saker gör ju inte saken bättre. Det kanske ger en svår eller innehållslös känsla som man bara scrollar förbi. Det är nog därför jag hellre bara postar en bild utan beskrivning (eller väldigt tunn sådan), istället för att skriva hur jag faktiskt tänkte.

Tanken med bloggen var när jag startade den att posta en bild om dagen. Detta för att hålla igång fotograferandet så att det inte kan gå en vecka utan att man tagit en bild. Hålla glöden igång i det fotografiska tänket och inte låta små ögonblick man noterar gå förlorade. Dessutom blir det som ett slags register man kan gå tillbaka och titta på vad man faktiskt gjorde, och när det hände. I ålderns höst med det sviktande minnet och glimtar av flinten kan det nog vara extra kul till hands.

Får försöka snygga till kragen och börja skriva lite mer här igen. Och dokumentera lite mer vardagliga saker. Mer och mer.