Tror jag håller på att falla ihop snart. Så många timmar och sena kvällar med att laborera med att få till ytan. 10-15 misslyckade försök. Men skam den som ger sig.

Har jobbat en tid med att gå upp i storlek på gjutningarna jag gjort tidigare, skillnaden nu är att det är en renodlad skulptur istället. Men resan till en bra yta har inte varit lätt. 3d-skrivarna har gått varma och med spacklet har burk efter burk konsumerats. Har läst och googlat runt för att hitta vad felet kunde vara, kontaktat gjuterier med mera.

Formeln för att få till ytan bra i en sandform när det är svårt att kontrollera temperaturen är delvis att använda relativt tunna väggar, helst under 4 mm. En annan viktig punkt är flödet som bör ligga runt 2-3 kv.cm/s. Temperaturen bör också ligga runt 680-700 grader för finast yta. Det bör också vara ett bra tryck uppifrån så det är bra att använda en ganska stor reservoar.

Har man koll på allt detta är det större sannolikhet att det blir ganska bra. Det blir en fin skulptur.

Till vänster: bra och blank yta, så resultatet skall bli. Till höger: Felaktig yta.

Den gör sitt jobb. Tar ungefär ett halvt kilo aluminium i kapacitet vilket är helt klart godkänt.

Kan rekommendera serien Stranger Things på Netflix. Är en sådan serie som är lätt att bli besatt av och har en bra handling som byggs upp successivt på ett lysande sätt. Handlar om personer som mystiskt försvinner och onaturliga fenomen som inträffar i ett mindre samhälle i Usa. Är 8 avsnitt på 35 minuter styck.

Om verktyg inte finns att köpa får man konstruera det själv. För att kunna gjuta upp till 0,5 kg aluminium behövde jag en större smältdegel. Det gick att köpa men inga hållare för dem fanns. Rotade runt lite bland skroten i metallen och fick ihop ett verktyg väldigt billigt. Bra med välutrustade verkstäder ibland.

Läste en artikel idag om en konstnär vars verk jag verkligen gillar. Ken Price var en konstnär i Usa som levde fram tills 2012, och påbörjade sin karriär på runt 60-talet. Saken är den att det var först något år efter sin död han blev världskänd inom konstscenen. Artikelförfattaren i tidningen Crafts (tror jag den heter) slog fast vid att det stora problemet låg i att han började sin bana som keramiker och fastnade där med den stämpeln. Hans transformation till att göra samtida konst som konstnär slog under åren aldrig igenom utan han var fast under sin stämpel som keramiker/hantverkare. Detta trots att han hade väldigt intressant alster, framför allt inom skulptur, som borde slagit igenom mycket mer under 60-talet till 00-talet och gjort honom till en av de största.

Tänk vad en titel eller stämpel kan föra med sig, på gott och ont.

Nu börjar lampan ta form. Har en tidig prototyp av den cylindriska sockeln bestående av tre delar i betong och ek. Har lampskärmen kvar och dess fästen kvar att göra. Men tror att det kommer göra mycket på resultatet när det är på plats.

Det har dragit ut på tiden. Det var längesedan jag började med detta nu. Tror det var i oktober. Men nu tänker jag slutföra det.

Projektet är en taklampa med sockel i mörk betong och lampskärm med filmskärm som gör det möjligt att titta in i glödtråden på lampan genom skärmen utan att bländas med ögat. Har inte så mycket mer att visa just nu men det kommer. Stay tuned.