Det krävs inte lång tid. Bara några dagars vila. Varje gång blir det som en omstart av maskineriet. De perioder man är fri från den snurrande hjulet. Det räcker med en kortare period av att bara göra ingenting. Inget inbokat eller planerat som måste göras. Läsa en bok, promenera runt i naturen, betrakta och iakta. Den tiden ger utrymme för reflektion och kraft att orka tänka igenom den egna situationen. Att plötligt kunna se vad man har varit blind för och vad man borde tänka om. Den inre strategisten samlar kraft för nya idéer att leverera. Den inre kunskapsbäraren funderar på vad som är ett naturligt nästa steg, och vad som vore ett steg tillbaka. Den inre kopplingen till känslolivet ruckas till liv. Det finns tid att läka det som tidigare undvikits eller helt undanflytts. Det finns tid att se sådant som tidigare legat på en armlängds avstånd, men inte varit synligt. Ut ur tunneln kommer styrka och stabilitet.

Reflektion och vila, en paus från allt. Det är så viktigt. Extra mycket i en värld som trycker på att få in oss i beroenden och dränka den lilla tid vi har över. Vi blir aldrig helt utvilade. Ständig trötthet. Nästa kick är så lätt att få. Glädjen och bekräftelsen finns så nära, farligt nära. Ta en paus.