Ibland glider folk isär, var och en till sin egen värld. Tiden strömmar förbi och drar människorna med sig. Man kan mötas igen, men inte återvända till den gång man skildes åt.
Vi lämnar det gamla. Vi möter det nya. Vi anpassar oss. Så är livets gång.
Men i tidens ström finns också osynliga band som trotsar våra avstånd. Något som aldrig försvinner. Något som alltid finns kvar.