Jag har börjar läsa ur Karl Marx och Friedrich Engels Kommunistiska manifest som skrevs i mitten på 1800-talet. Hittills har jag bara hunnit läsa en del ur avsnittet som handlar om bourgeoisien (borgarklassen) och proletären (den moderna arbetarklassen).

I manifestet beskrivs det hur en ny tid de senaste 100 åren har skapats där man har en borgare/kapitalist, en person som äger fabrik/företag eller liknande av sin natur är tvungen att konkurrera på den fria marknaden för sin existens. Det krävs en ständigt högre avkastning för att förbättra för fabriken, maskinparken, arbetare, verktyg mm. för att kunna bli mer konkurrenskraftig. Att bli mer konkurrenskraftig och öka omsättningen kan t.ex. lösas genom att sälja mer på nya marknader eller urvattna de befintliga.

Proletären å andra sidan säljer sin arbetskraft till bourgeoisien. Proletären äger på så vis inget av det han gör, allt tillfaller bourgeoisien. När till slut lönen utbetalas tillfaller direkt delar av dessa till bourgeoisien – hyror för boende, räntor för lån osv. Könsskillnader spelar längre ingen roll, lika så åldersskillnader. Det krävs inte samma skicklighet för att underhålla en maskin som det gjordes tidigare i andra yrken. Bourgeoisien har ersatt det ömsesidiga förhållandet med en känslokall pengatransaktion.

Av det jag har läst känns det som att Marx menar att det enda sättet att klättra i klasserna är att äga ett kapital. Äger du en fabrik kan du ta ut en vinst på de tillverkade produkterna. Äger du en stor fond kan du tjäna pengar på avkastningen. Äger du fastigheter kan du hyra ut dessa och få en hacka i inkomster. I små skalor är det svårt. Marx menar att någon som driver en småindustri tillhör samma klass som den moderna undre medelklassen, tillsammans med läkare och andra yrkestitlar och då också tillfaller proletären. Har man tillräckligt mycket kapital går det att leva endast på ägandet. Marx skrev också att denna utveckligen resulterar i att väldigt få händer äger allt.