Nu läser jag ännu en gång om en ny filosof. Han hette David Hume och levde i Skottland under 1700-talet. En av de saker han är mest känd för är att ha filosoferat kring begreppet orsak-verkan.

När det kommer till fakta, låt mig ta till med ett exempel för vad begreppet innebär; om vi t.ex. frågar en person var hans kompis håller hus kanske personen svarar att han är bortrest till Tyskland. Då är det ett faktum att kompisen är i Tyskland, och han har förmodligen berättat detta för personen. Om man vidare frågar vad denne kompis gör där kanske nästa faktum uppträder, nämligen att han besöker en konferens.

Det jag tycker är intressant med orsak-verkan är att Hume menar att detta är något som vi enbart kan förstå via erfarenhet. Om vi håller ett glas i luften och råkar tappa detta (orsak) i ett hårt golv kan vi förutse att det förmodligen kommer ge ifrån sig ett ljud och eventuellt gå sönder (verkan). Men en person som aldrig har sett ett glas innan kan omöjligt komma fram till detta, eftersom att det är erfarenheten som har berättat för oss om både ljudet glaset ger ifrån sig och att det eventuellt kan krossas.

Ett annat exempel med orsak-verkan är en gitarrist. Gitarristen slår till en sträng så att den dallrar (orsak) och vidare förväntar gitarristen att en viss ton skall uppträda (verkan). Under tiden påbyggs erfarenhet och gitarristen kan bli riktigt skicklig på att förutspå orsak-verkan på sitt instrument. Dvs. faktum av vad som händer när man slår på strängar i snabb följd och vilken melodi som därefter väntas.

Många människor har en tendens att vilja förutspå vad som kan komma hända, fastän de inte har någon erfarenhet alls i fråga, vilket enligt Humes filosofi kan te sig naivt. Detta är alltså så fakta kan te sig, med orsak-verkan, enligt filosofen.

Sen kommer vi till att livet är för kort för att inte lära av andras misstag. Ibland måste vi läsa oss till orsak-verkan, eller förlita oss på att andras erfarenheter stämmer, för att genomföra ett moment eller förstå hur något kan uppträda. Och för att inte tala om att höra om andras misstag för att inte göra det själva, till exempel att inte tappa det där glaset i ett hårt golv, eller en telefon.