Först måste själen vänjas att betrakta de sköna sysselsättningarna som goda människor gör – och sedan betrakta själen hos dem.

Men hur kan du se vilken skönhet en god själ äger? Gå tillbaka in i dig själv och se. Och om du ännu inte finner dig skön. Gör som en bildhuggare med en staty som skall bli skön. Han mejslar bort något där, slipar till något där, glättar en del och putsar en del tills han givit statyn ett vackert ansikte. Gör så också du: tag bort vad som är överflödigt, rätta till vad som är snett, rena vad som är dunkelt, gör det klart och upphör inte arbeta på din egen bildstod, tills dygdens gudomliga glans lyser för dig, och du får se självbehärskningens dygd trona på den heliga tronen.

…Har du blivit detta och kommit dit. Spänn synen och se! Ty endast ett sådant öga ser den stora skönheten. Men om man går till skådandet med ögat fördunklat av laster, orent, eller svagt, och på grund av vekhet ur stånd att se det helt klara, så ser man ingenting, även om en annan visar vad som där finns att se.

– Plotinos, Ur Nyplatonismen, ca 250 e.Kr.