Framför SVT-huset, vårvindar över staden

Det har blivit glesare och glesare här med poster den senaste tiden, och för att inte tala om texter som aldrig skrivs. Det betyder inte att inte har något att berätta om längre – tvärt om – det finns egentligen massor. Roliga saker. Tråkiga saker. Krävande saker. Omtumlande saker. Givande saker. Ja, allt som händer på dagarna, oavsett om det är vardagliga eller betydande.

Egentligen är jag en bildmänniska. Jag föredrar att berätta för min omgivning i bild snarare än text. Det leder ofta till att mottagaren kanske inte förstår hur jag menar, vad jag tänkte på, vad jag ville säga. Dessutom i att jag ofta kan ha abstrakta tolkningar av saker gör ju inte saken bättre. Det kanske ger en svår eller innehållslös känsla som man bara scrollar förbi. Det är nog därför jag hellre bara postar en bild utan beskrivning (eller väldigt tunn sådan), istället för att skriva hur jag faktiskt tänkte.

Tanken med bloggen var när jag startade den att posta en bild om dagen. Detta för att hålla igång fotograferandet så att det inte kan gå en vecka utan att man tagit en bild. Hålla glöden igång i det fotografiska tänket och inte låta små ögonblick man noterar gå förlorade. Dessutom blir det som ett slags register man kan gå tillbaka och titta på vad man faktiskt gjorde, och när det hände. I ålderns höst med det sviktande minnet och glimtar av flinten kan det nog vara extra kul till hands.

Får försöka snygga till kragen och börja skriva lite mer här igen. Och dokumentera lite mer vardagliga saker. Mer och mer.