The most successful among them are the ones who hold on to their ideas the longest and who slow the progress in their fields most.

James Lovelock

Har inför ett formblåsprojekt i glas börjat göra några avgjutningar i gips. Det var längesedan sist jag gjorde detta, så den första blev ganska kladdig och man märker att små detaljer glöms av med tiden. Tänkte skriva några rader för framtiden så det inte glöms ännu en gång.

När man gör tvådelade former är det viktigt att det är lätt att plocka isär objektet man gjuter av. Jag använde vaselin som fungerade bra som släppmedel i detta fallet. Vissa håligheter täppte jag igen med mera så att gipsdelarna inte skulle låsa fast i varandra.

Den första jag gjöt var en 4-delad form. Själva resultatet blev väl okej, men den blev mycket större än den hade behövt vara. Det räcker med att gipsväggarna är ganska tunna, de håller ändå. Sedan sparar man rätt mycket gips på att göra så. Gjutgips kan vara ganska svårt att få tag på, de säljer inte det i samma stora volymer på byggvaruhus som de gjorde förr t.ex.

Det är också viktigt att säkra upp ordentligt med väggarna i formen. Jag använde mig att lera när jag separerade de olika sektionerna för gjutningen, och väggarna i första gjutningen brast ganska direkt när det byggdes upp ett tryck från gips-smeten. Man kan säkra upp med en styv tejp, så som vävtejp/silvertejp bakom leran. Det går även att använda så träbitar eller liknande för att lyckas stå emot trycket från gipset. Jag hade lite bättre resultat när jag använde lera när jag gjöt min andra form, men det är viktigt att tänka på att inte göra gipsformen för tjock. Ju mer gips desto mer tryck på lerväggen.

Det dammar när man blandar det så se till att ha det välventilerat eller att blanda det utomhus. Väl blandat är det klabbigt, så det kräver att man städar upp ordentligt efteråt när man är färdig.

För att veta när blandningen med gips är klar så ser man att det bildas som små “öar” i hinken när man strör på med gips i vattnet. Då börjar det bli mättat och blandningen är redo för att röras om och användas för gjutningen.

Efter att vi stannat i Da Nang i 5-6 dagar så åkte vi vidare till Hoi An. Där bodde vi på ett lite mindre hotell som var trevligt. Hoi An är känt för sin gamla stad som har likheter med Kyoto med sin gamla stadsdel. Det är fina gamla bevarade byggnader och en flod med flertalet små båtar ligger där. Dock är turismen stor och det är väldigt tätt med detta slag av folk. Det är också väldigt tätt med skrädderier i denna staden. Det är något som sträcker sig hundratals år tillbaka, och i dagens läge så finns det nog mellan 300-400 skrädderiet i Hoi An. Siffrorna går isär, och alla säger olika nummer. Men någonstans där borde det ligga.

Skräddarsytt i Hoi An

Jag kunde inte låta bli att testa hur processen gick till. Det finns alla slags skräddare, och jag hittade en som var lite mer high-end för att vara på den säkra sidan. För en Kavaj/blazer spann priserna mellan 1-4 miljoner dong. (1 mn dong är ca 420 kr i dagens växlingskurs.) Det billiga priset får man nästan räkna med att sakerna inte håller så bra, medan betalar man bra får man kvaliteten där efter. Det dyraste stället hette Be Be Tailor. Men det fanns några till ställen i det segmentet som låg i liknande prisklass. Jag hittade ett lite mindre ställe som var kända för sin höga kvalitet, Bi Bi. Så jag betalade 3,6 miljoner dong för två jackets/blazers, dvs ca 1.500 kr. Prutade ner priset också 200.000 dong, alltid något men det var svårt att pruta på det stället.

Under processens gång var jag nervös för hur det skulle gå. Det är viktigt att man visar upp vad man har tänkt sig, te.x. några bilder eller så, och för en diskussion med vad för material man vill ha och andra detaljer som är viktiga för dem att känna till. Efter vi bestämt vad jag ville ha så tog vi måtten på mig. Jag fick ta av mig tröjan och så mätte de direkt på skinnet. Ett dygn senare, under “first fitting”, kom jag dit och testade båda kavajerna som de hade sytt under föregående dygn. Båda satt för tight, och de hade misslyckats med att få till vissa sömmar och snitt som helt enkelt var rätt svåra att få till. De fick feedback och vi kom tillbaka efter ett dygn till. De hade då fått sy om hela den ena för att de hade sytt den för tight och figursytt jämfört med den mer lediga designen som var på bilderna. Men efter denna gången blev det mycket bättre resultat. De fick lite till feedback på en krage som de fick justera, men det var också från deras egen proaktiva uppmaning att det skulle göras. Och efter ytterliggare ett dygn var det sista vändan dit och jag fick välja knappar som de sydde fast på plaggen och jag fick komma tillbaka efter någon timma och hämta upp grejerna.

Hannah testade också skräddarsytt. Ett par kortbyxor och en topp i svart linne som hon blev nöjd med. Men även med henne blev det några vändor tillbaka innan det satt bra och bev rätt med längder och andra detaljer.

Att få justera plaggen är något man får räkna med när det kommer till skräddarsytt. Och beroende på hur high-end de är kan processen flyta på bättre eller sämre. Jag gick förbi något ställe som marknadsförde sig som ett high-end-ställe och frågade vad priserna låg på och om jag kunde få ett bättre pris eller pruta ner det lite. Fick då svaret “If you want something cheap, go to a cheaper place”. Det finns en stark kultur i att man prutar ner priser i Vietnam. Att man är medveten om varors värde är då en stark fördel, och då kan det vara bra att känna efter och testa lite en tid så att man lär sig hur det fungerar i landet man är i. Efter någon eller några veckor så brukar det släppa, men på nya fält kan det vara svårt om man inte fått inblick där tidigare etc.

Snorkling

En dag åkte vi ut med en båt på morgonen och snorklade intill Chàm Island utanför Hoi An, bland korallrev och sjöstjärnor. Det var trevligt. Jag hade en våtdräkt på mig, kände snabbt att man blev rätt nedkyld utan att ha den på sig. Så med våtdräkten kunde man simma runt där nere lite längre. Jag hade aldrig riktigt snorklat så här innan, så det var en kul grej att göra.

Efter snorklingen så åkte vi till en intilliggande strand och åt mat hela resesällskapet. Där fanns det apor, så man fick vara på sin vakt ifall de skulle få för sig att stjäla något. Sällskapet bestod av blandat med folk. Men några från Nederländerna, någon britt, några Kanadensare, några kineser osv. De som var reseledare var fransmän, indier och vietnameser. Så en skön blandning med folk. Trevlig utflykt! Tror det gick på ca 600 kr/personen för en heldag. Båtresan tog nog ca 1-1,5h enkelsträcka.

Blev ett inrikesflyg i Vietnam norrut under drygt en timma för att ta sig från Ho Chi Minh-staden till Da Nang. Mycket smidigare med transporter från flygplats och inne i staden i och med att vi hade lärt oss att åka med Grab. Man kan välja mellan att åka bil eller moppe. Men vi har alltid åkt bil hittills.

Da Nang är en trevlig kuststad, med skrapor som ligger precis vid dess långa strand. Hannah tyckte att det kändes lite som ett Miami, fast med mindre folk. Det är breda vägar och trafiken går långsamt. Det finns flera vegetariska ställen att välja på så det har fungerat väldigt bra på matväg.

En dag åkte vi förbi templet med Lady Budda, trevligt att se och många fina skulpturer överallt. Templet är välbesökt och det var många turister där. Det ligger en liten bit upp på det stora berget vid kusten i Da Nang.

Jag jobbade också veckan vi var där. Kanske ca 80 % i takt. Så det blev mycket från hotellrummet jag körde på under dagarna. Det fungerade faktiskt bra det också.

Det första hotellet vi bodde på var väldigt billigt. Ca 900 kr för 5 dagar. Dock var de tingen höjdare alls, så vi bodde där i 2-3 nätter och bytte sedan till ett hotel-apartment som var mycket trevligare och fungerade bättre för oss. Det hette Dolphin hotel & apartment och låg lite närmare berget än det tidigare gjorde.

Har stannat i Saigon/Ho Chi Minh i nästan en vecka. Senast jag var där var runt 2017 så detta blev andra besöket. Vi reste hit och landade runt 17.00 på eftermiddagen, lagom till solnedgång vid ca 18. Det är alltid hetsigt och oroligt vid flygplatsen. Många svarttaxichaufförer och diverse skojare, det hade jag erfarenhet av sedan tidigare. Denna gången var en liknande känsla, betalade ca 150 kr (350 dong) vilket jag tror var rätt dyrt. Chauffören vi åkte med var gammal krigsveteran och kunde ingen engelska, så han pratade via Translate sin telefon och så pratade en röst upp vad han sa på engelska. Han berättade också att det bor och arbetar ca 10 miljoner människor i Saigon, och att Vietnam var ett litet land med 92 miljoner invånare.

Vi bodde på Hotel Lotus i District 3. Det var mycket trevligare att hänga runt här i detta området än det som jag och David bodde i. Man ser sällan turister, backpackers och väldigt få skojare. Det är väldigt tajta gator, och på många håll påminner det om Venedig eller Gamla stan fast fullt med folk och mopeder överallt. Att sneaka över vägen med all trafik kan kännas lite läskigt i början men man lär sig. Ingen stannar framför övergångsställen nämligen om det inte är trafikljus.

Men så fort man börjar röra sig lite mer mot de finansiella centrumet börjar man stöta på backpackers, turistfällor och skojare. Kokosnötmannen med en pinne över axlarna är en klassiker.

Vi hittade också flera bra vegetariska ställen. Men man får leta lite, för det är kött som är grejen i den här stan. Hannah och jag har käkat middag med var sin öl flera gånger för 50-70 kr totalt. En Banh Mi (baugette) kostar ofta 10-15 kr (20-30 dong) och funkar absolut som en lunch. I distriktet finns det skitbilliga saker, men också svindyra saker. Så det är en skön blandning.