Popularer och optimater är varandras motsats fick jag lära mig i dagarna. Under tiden i romarriket kallade man de som stod för folklig politik för popularer. Det kunde t.ex. vara att ge mat till de som stod i hungersnöd, sänka skatter för de som hade det värst ställt, motstånd till ett utbrett slaveri m.m. De var helt enkelt populära hos folket eller den breda massan då tanken var att republiken skulle styras av folket. Populares hade således stort stöd bland folket i Rom och hade sina främsta motståndare i senaten. Dess motsats var optimater, de som stod för politik som snarare gynnade eliten. I dag är ofta ordet populism något som klingar i negativ bemärkelse när man stöter på det i media, när någon anklagar någon för populism. Så dess egentliga innebörd är något som ibland kan värt att reflektera ett extra varv över.