Lärde mig ett nytt begrepp idag, nämligen diskursiv kunskap. Det kommer från latinets “discurrere”, nämligen att löpa fram och tillbaka. Begreppet innebär att man kommer fram till en viss kunskap genom funderingar i ett eller flera mellanled för att sedan dra en slutsats. Jag citaterar exemplet från Wikipedia:

Ett exempel är att ditt barn vaknar på morgonen med diffusa tecken på förkylning. Du tar tempen och upptäcker en låg feber på 37,5 °C. Du vet att skolan på grund av smittorisken brukar skicka hem barn som är förkylda och att läraren Kalle håller hårt på denna regel. Du tittar på ditt barns schema och ser att barnet ska ha Kalle i matematik nu på förmiddagen. Du drar slutsatsen att det är lika bra att stanna hemma, för om du skickar barnet till skolan och själv går till jobbet kommer Kalle strax att ringa dig och be dig att ta hem ditt barn.

Tänk så många gånger vi använder denna typ av kunskap, som direkt är speglad mot våra erfarenheter.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Diskursiv_kunskap

Dagens ord; apodistisk. Betyder oemotsäglig, obestridlig; nödvändig.

Nu läser jag ännu en gång om en ny filosof. Han hette David Hume och levde i Skottland under 1700-talet. En av de saker han är mest känd för är att ha filosoferat kring begreppet orsak-verkan.

När det kommer till fakta, låt mig ta till med ett exempel för vad begreppet innebär; om vi t.ex. frågar en person var hans kompis håller hus kanske personen svarar att han är bortrest till Tyskland. Då är det ett faktum att kompisen är i Tyskland, och han har förmodligen berättat detta för personen. Om man vidare frågar vad denne kompis gör där kanske nästa faktum uppträder, nämligen att han besöker en konferens.

Det jag tycker är intressant med orsak-verkan är att Hume menar att detta är något som vi enbart kan förstå via erfarenhet. Om vi håller ett glas i luften och råkar tappa detta (orsak) i ett hårt golv kan vi förutse att det förmodligen kommer ge ifrån sig ett ljud och eventuellt gå sönder (verkan). Men en person som aldrig har sett ett glas innan kan omöjligt komma fram till detta, eftersom att det är erfarenheten som har berättat för oss om både ljudet glaset ger ifrån sig och att det eventuellt kan krossas.

Ett annat exempel med orsak-verkan är en gitarrist. Gitarristen slår till en sträng så att den dallrar (orsak) och vidare förväntar gitarristen att en viss ton skall uppträda (verkan). Under tiden påbyggs erfarenhet och gitarristen kan bli riktigt skicklig på att förutspå orsak-verkan på sitt instrument. Dvs. faktum av vad som händer när man slår på strängar i snabb följd och vilken melodi som därefter väntas.

Många människor har en tendens att vilja förutspå vad som kan komma hända, fastän de inte har någon erfarenhet alls i fråga, vilket enligt Humes filosofi kan te sig naivt. Detta är alltså så fakta kan te sig, med orsak-verkan, enligt filosofen.

Sen kommer vi till att livet är för kort för att inte lära av andras misstag. Ibland måste vi läsa oss till orsak-verkan, eller förlita oss på att andras erfarenheter stämmer, för att genomföra ett moment eller förstå hur något kan uppträda. Och för att inte tala om att höra om andras misstag för att inte göra det själva, till exempel att inte tappa det där glaset i ett hårt golv, eller en telefon.

• Laktosfri mjölk, sojadryck, havredryck, mandeldryck, mjölk. Ta det du har.
• Glutenfri mjölmix.
• 2 ägg.
• Vaniljsocker.
• Salt.
• 1 banan.
• Smör eller kokosolja i stekpannan

Släng ihop ägg lite av drycken och allt mjöl, vaniljsocker och salt. Vispa tills smeten är ok. Häll på resten av drycken. Mosa bananen med en gaffel, är det små bitar i blir det gött också. Släng i bananmoset och vispa. Vispa livligt så att det bildas skum, skummet gör pannkakorna fluffiga. Smält sedan lite smör/kokosolja varje gång det behövs i stekpannan för smörjning. Vispa smeten inför varje ny lagg.

Har idag läst om en filosof vid namn John Locke som levde under 1600-talet. Det han är mest känd för är nog sitt uttryck tabula rasa där han hävdar att människan föds utan förutbestämda egenskaper, och att alla hennes egenskaper är förvärvade under livets gång.

I texten Om idéer och deras ursprung fastnade jag för ett avsnitt som behandlar hur idéer uppkommer hos oss. Locke menar att detta endast kan ske via två sätt, nämligen via sensation eller reflexion. Det förstnämnda är via att förnimma objekt, tex. växter eller djur, via våra sinnen. Det sistnämnda handlar om att reflektera över eller kombinera våra sedan tidigare lagrade idéer till något nytt.

Jag gjorde några illustrationer nedan för att tydligare kunna förklara begreppen.

Sensation

1. Objekt från verkligheten. Information vi kan uppfatta via något sinne. T.ex. ett djur (D1 = djur 1, D2 = djur 2 osv), en växt, en teknik, en föreläsning, en artikel etc.
2. Sinnesförnimmelse av objekt. Vi registrerar objektet med t.ex. vårt synsinne. Men kan också vara lukt, känsel etc.
3. Idéer om objekten i själen. Vidare lagras de intryck av objekt som har förnimmats av våra sinnen. I mitt exempel är det fyra olika djur (märk: detta kallar Locke idéer) som finns sparade i själen, samt två äldre minnen som redan finns där.

Reflexion

1. Idéer. Våra sparade idéer i själen.
2. Reflexion. Vi utvärderar våra idéer vi har i själen, och kanske kan vi kombinera dessa till något nytt.
3. Ny idé. En ny idé har nu skapats baserat på våra tidigare idéer registrerade via sensation. I mitt exempel har tre djur som finns registrerade sedan tidigare i minnet kombinerats till ett.

Min tanke kring detta är att reflexion med andra ord skulle kunna beskrivas som kreativitet. Om vi tex. observerar flera olika kryddor och hur de smakar som vi sedan väljer att kombinera på något sätt för att förbättra kryddning till en maträtt. Eller att som i exemplet kombinera flera olika djur till ett nytt fantasidjur. Med andra ord är reflexion som Locke kallar det, eller att kunna kombinera tidigare idéer, också kreativitet?