Tomatkross 2 förpackningar à 400 g
Två vitlöksklyftor
Färs, tex soja
Röda linser, sköljda
Lite vatten
Balsamvinäger
Grönsaksbuljongpulver
Spiskummin, malen
Gurkmeja, malen
Paprika stark, malen
Koriander, malen
Vitpeppar, malen
Salt

Fräs färsen, släng på vitlöken i slutet. Häll på balsamvinäger och linser. I med alla kryddor, låt koka tills linserna mjuknat.

Har under 7-8 år nu hållit på med småskalig aktiehandel. Under denna tiden har det gått upp och ner. Vissa bolag har gått riktigt bra, varav andra riktigt dåligt. Jag tänkte skriva några rader om vad jag tycker om detta, och min syn på aktiehandel.

För det första innebär aktiehandel risktagande. Jag ser det som en “legitimerad” form av spel. Du går in med en summa pengar som övervakas och kan antingen få avkastning på dessa eller förlora dem beroende på hur det går för det du tror på.

Satsa aldrig pengar du behöver just nu, och se det inte som en automatiskt vinstmaskin. Utan handla endast aktier med pengar som du inte gråter en skvätt blod för om de går upp i rök – dvs. pengar du inte behöver.

En annan sak är vad det är du satsar dina pengar på. Du måste veta vad bolaget håller på med, och tro på deras idé. Vi tar ett exempel med telefonkataloger. Tror du innerligt själv att framtiden består av ännu mer telefonkataloger? Är detta något du kommer ha användning av? Är det etiskt med telefonkataloger? Finns det något nytt på gång som kan konkurrera med detta? Tror du på människorna som driver detta bolaget? Gillar du deras produkter, kan du själv köpa dem?

Att jag skriver detta är att jag själv många gånger har googlat på aktier som andra tror är bra, men jag egentligen inte tror på själv. Andra tror att de är prisvärda för stunden och förmodligen kommer gå upp. Dessa har det sedan gått dåligt för och många pengar har gått förlorade. Jag har två exempel där jag förlorat 40-60% av det jag satsat. Det är väldigt tråkigt när sånt händer och man vill slippa det. När det händer brukar jag tänka att man skall sitta still i båten men det är inte alltid att stormen går över för det. Och när stormen väl gått över, då finns det inget kvar i båten och alla båtens segel är söndertrasade.

Jag skrev tidigare att jag ser aktiehandel som en form av spel. Och det är i lika hög grad beroendeframkallande om man använder pengar man behöver. Det är lätt att man jäktar, loggar in och kollar kurserna många gånger för att antingen få ett tillfredställd känsla av att kursen har gått upp eller en ångestfylld klump i bröstet av att den har gått ner. Detta beteende har varit något jag lätt halkat in på när jag använt pengar jag helst inte vill se försvinna. Så tänk långsiktigt, inte kortsiktigt. Köp aldrig aktier någon annan tror på utan du ska tro på deras kärnidé och det ska vara något som du tror kommer fungera över lång tid. Kortsiktigt är dumt när det kommer till aktier.

Makroekonomi är också något viktigt när det kommer till detta. Dvs. vad som händer i den stora världen, och inte bara i lilla Sverige (mikroekonomi). Till stor del går kurser upp och ner av stora saker som händer i världen, politiska beslut och regleringar som införs eller tas bort osv. Dåligt väder för vissa grödor eller brist på en viss råvara t.ex. stål. Detta är något som nästan alltid påverkar alla bolag och är det tex. oro likt som det var i Grekland för en tid sedan går de flesta kurser ner.

En annan grej är att försöka vara bra på att sprida ut sina pengar i flera olika bolag, så det blir som en portfölj eller egen fond med egenplockade aktier. Då sprider man risken och går det väldigt dåligt för ett bolag kan de andra väga upp med sin vinst. Detta har jag också varit dålig på, jag har haft två-tre olika aktier kanske och det är en låg spridning. Dippar en väldigt mycket kan det dra ner hela portföljen.

Ofta är vi känslostyrda när det kommer till aktier. Vi har svårt att tänka rationellt och blir påverkade av vad andra tycker, tänker och handlar. Dippar något 10% under en kort tid känns det väldigt inbjudande att hoppa från skeppet, som ger en känsla av att det håller på att sjunka. Men det går ju aldrig att veta. Här spelar oro in, vi vet inte om vi kommer förlora mer pengar eller få tillbaka dem. Vi kan bara spekulera.

Givetvis behöver man inte gå all in på aktier utan det går att pröva med mindre summor för att lära sig hur det fungerar. Femhundra kronor i något bolag, trehundra i något annat osv. Men använd aldrig pengar som du tänkt använda inom kort, utan “spela” bara med sådana du inte behöver. Pengar du skulle kunna låsa in någonstans och det inte gör så mycket om en del raderas ut av dem.

Detta var några av mina tankar när det kommer till aktiehandel. Blir man en haj på det går det att tjäna en summa pengar ganska snabbt, men det är alltid en risk. Vi säger att du förlorar 5.000 kronor på en aktie. I efterhand kanske det hade känts bättre att investera dessa i redskap till trädgården, eller till mat och restaurangupplevelser mm. istället för att lägga dem på spekulation. Å andra sidan kan man aldrig veta om diskmaskinen går sönder och vattenskadorna gör att golv för 20.000 måste bytas ut. Allt är relativt. Men det är bra att veta om vad man ger sig in på.

Oro är något som är kopplat till våra förväntningar på framtiden. Om någonting kan ställa till det för våra förväntningar, eller göra att det inte blir som vi har tänkt oss, kan vi bli oroliga.

Det är något som kan ta energi. Detta av att framtiden är oviss, att vi inte vet vad vi kan förvänta oss. Oro kan sluka en stor del av tanken. Tanken som vi egentligen vill hålla ren och skarp för vårt fokus. Vi blir distraherade.

Det kan vara små saker som gör detta. Det kan vara så enkelt som att någon uttrycker sig otydligt, och vi har fog att tolka detta som något som kan ändra våra planer för oss. Ställa till det i planeringen.

Kanske är oro som störst när det innebär att vi har något att förlora? Något som vi värdesätter på en skala från lite till mycket. En liten oro kanske kan inträffa om det är så att vi blir medvetna om obalans inom pengar eller material i en mindre skala. En stor oro när det är t.ex. nära relationer. Allt där emellan är variabelt.

Men varför skall denna oro ständigt ligga där och trycka ner oss? Att ta kontrollen över sin oro borde väl inte vara så svårt? Varför skall vi vara rädda för att saker och ting kanske inte blev som vi tänkt? Vad är det som är så viktigt att hålla i styr – till bekostnad i att en mängd energi går åt till att känna oro?

Sakta börjar allt rulla mot att bli färdigt. Har fått utöka designen med en diffusor undertill för att skapa ett mjukare ljus, vilket jag märkte behövdes. Sedan har jag lite bråk kvar med huruvida skärmen skall tejpas eller limmas det sista. Det är viktigt för att skärmen skall hålla i många år och inte släppa efter några veckor. Det är mycket laborerande och svårt att veta hur olika limmer och tejper beter sig mot just detta materialet. Jag har redan några lyckade resultat men vill gärna göra det på ett smidigare sätt.

Den här älgkon var ej sent ute med sin onsdagsfylla om man uttrycker det så. Hittade den ståendes vid ett äppelträd och glufsa i sig så mycket det gick. Sånt som händer kring hösttider. Men den blev otroligt rädd när jag närmade mig, varvid den sprang in mot tätare skogspartier så snabbt den kunde.

“This is your life and it’s ending one minute at a time.”
~ Tyler Durden, Fight Club

Jag läser om en filosof som levde runt 400 e.kr. som hette Augustinus. Han skrev bland annat om tiden, och var en av de filosofer som var bland de första att verkligen börja tänka kring tidsbegreppet på allvar.

Ett moment han skriver om handlar om tid vi kallar lång tid. Ibland kan vi känna att en förmiddag kommer ta lång tid att genomföra, att tiden kommer passera långsamt. Att sekunderna kommer ticka på en åt gången, med vår fulla närvaro.

Var är alltså den tid som vi kallar lång? Tillhör den framtiden? Men vi säger egentligen inte, att framtiden är lång, emedan den ännu inte är någonting som kan vara långt, utan vi säger: ”den kommer att bli lång”. När kommer den att bli lång? Så länge tiden ännu är framtid, är den inte lång, emedan det som är långt då ännu inte existerar. Man skulle då kunna tänka sig att tiden blir lång, när den övergår från framtiden som inte existerar och blir existerande nutid. Som existerande kan den då ges egenskapen lång. Men denna utväg är stängd, ty vi har genom det föregående konstaterat att nutid inte kan vara lång.

– Ur Bekännelser, Augustinus, ca 400 e.kr.

Av det här att döma skulle man kunna säga att det mest sitter i vårt psyke om tiden är lång eller inte. När vi antar att något i framtiden kommer att bli långt syftar det förmodligen på att vi rent psykologiskt inte kommer att se fram emot den kanske kommande arbetsbördan.

Med andra ord; känns det som att en tid kommer vara lång kan det vara ett tungt arbete som väntar som kanske inte alltid är fun and games.

För att det enda som existerar är ju faktiskt nuet. Dåtid är förfluten tid som endast finns i vårt minne. Framtid är förhoppningar.