Min första tanke med Vung Tau i Vietnam var att det skulle vara mycket av en semesterort som var modern och lite i europeisk tappning – efter att han läst resensioner om detta på internet. Men jag hade fel, och blev inte heller besviken. Det var mycket mer annorlunda än jag hade tänkt. Speciellt i att se hur folk levde. Så ociviliserat. Men också i hur enkla medel folk kunde leva med.
Vi anlände till ett hotell som hette Petroleum Hotel. När jag bokade detta hade jag ingen aning om dess historia eller vad det var. Ett schyst hotell med fyra stjärnor och pool var min bild av det. Kanske antydde namnet på en rik mexikan som hade grundat detta också, men det var enbart spekulationer.
Vietnam har slagits för sin olja tidigare. Både Frankrike och USA har varit inne och försökt ta över landet med dess tillgångar. När Vietnam slutligen gick ur som segrare var Rysslands Sovjet med som delfinansiärer eller delägare av oljeproduktionen. Det startades hotell, taxibolag, bank mm. kopplat till oljan. Petro Hotel var en del av det.
Vi hittade många bra vegetariska ställen här och maten var minst sagt prisvärd. På det billigaste stället betalade jag 6 kronor för en stor komplett lunch och 6 kronor för en öl till. Det är bra priser. Vi åt även på ett ställe där de hade sina klassiska vietnamesiska pannkakor. Vi fick hjälp i början med hur man skulle rulla dem m.m. Intressant måltid. Indisk mat som det även fanns ett brett utbud av i Singapore höll hög kvalitet här. Shai Paneer hette en rätt jag uppskattade extra mycket.
En fotorundor satte sina spår. Vi gick mitt på dagen in på en marknad i centrala Vung Tau. Ljuset sipprade in väldigt fint på många ställen genom plåt och plasttaket. Det luktade speciellt, sådär mänskligt det gör på många ställen i asien där hygienen är mindre prioriterad. Det sprang mängder med råttor på golvet, tvärs mellan båsen där de sålde sina varor. Försäljarna satt högt upp från marken och eller vilade i upphängda hängmattor. Varken jag eller min resekamrat sa att vi kunde tänka oss att köpa något där. Det här var bland de mest kontrastfyllda miljöer jag besökt under hela mitt liv jämfört med hur vi lever i Sverige. Men stämningen var på topp. De städade sina områden, småprata de med varandra och verkade trivas. De verkade trivas bättre med sina liv och må bättre än vad vi gör här i Sverige. Materiell rikedom är förmodligen inte allt här i livet – snarare motsatsen. Det gör oss deprimerade.