Det är inte en förnäm upplevelse. Rent kroppsligt har det varit en ganska hård vecka med pulserande huvudvärk kombinerat med ledvärk. Ledvärken i sin tur har drivit på en sömnbrist. VIdare slog en feber ut när jag satt på tåget mot Sthlm från Gbg. Kreativiteten och motivationen har legat lägre än vanligt pga. detta, men det är inget som hindrar en från att gå in i ett robot-aktigt läge och köra igenom sina arbetsuppgifter.

Kaffe skojar man inte om. Jag trodde att huvudvärken vad det enda som primärt skulle uppenbara sig när man slutar med kaffe, blev ju lite mer än så. Har druckit kaffe utan avbrott i många år i följd utan att ha relaterat över hur mycket det har varit. En liter om dagen har verkligen inte varit något ovanligt. Starta dagen med frukost och kaffe, mellan 4-6 dl kaffe är vad det har brukat ligga mellan.

Det har gått åt ganska mycket ipren. De tre första dagarna var värst. Måndag eftermiddag missade jag att ta min kopp just då – däckade i 1,5 timma runt 18-tiden. Tisdag kom huvudvärken – antar att tisdagen får räknas som dag ett utan kaffe. Dag två uppenbarar sig den pulserande huvudvärken och ledvärken kom under natten. Tredje dagen var det både huvudvärk och ledvärk. Fjärde dagen, fredag, avtar den pulserande huvudvärken något men ledvärken är kvar. Femte dagen är det svagare huvudvärk och ledvärk. Sjätte dagen, idag söndag, är det  nog mest bara ledvärk med svag huvudvärk, plus den feber jag råkade åka på.

Jag har tänkt att åtminstone se efter hur man kommer må utan kaffe under sommaren. Mår jag mycket bättre utan kaffet kanske jag klarar mig utan det. Är väl mest den sociala biten som kan bli ett problem när man slutar med detta. Vi får se.