Vi rullade på vårt kära fastland runt sex på morgonen – med minimal sömn. Vi åkte då direkt till Malmö där jag sedan beslutade mig för att lika gärna ta hela sträckan hem till Gbg igen. Den där nordliga kylan hade börjat inta landet märkte jag, så frös ganska frekvent under resan upp. Fartblindheten var även ett faktum. Efter att ha hållt detta tidigare tempo på kanske 150-180 km/h genom hela Tyskland på Autobahn kändes 110 oerhört långsamt och stressande. Men fick tvinga mig själv till att inte dra på allt för mycket på rullen.

Resan hemåt började sent på förmiddagen där vi beslutade oss för att ta oss raka vägen till färjan mot Sverige i norra Tyskland – och sedan sova i baren i princip. Vi hade ingen angenäm upplevelse av hytten vi hade när vi åkte till Tyskland nämligen. Noll sömn och som att sova på en träbänk.

Ca 10-11 timmars hojfärd blev det om jag minns rätt. Högt tempo på Autobahn i regnoväder och någonstans mitt i allt tapåpade vi bort varandra i en bilkö, sedan återförenades vi efter kanske tre timmar. Detta med bilköer hände flera gånger under resan upp genom landet. Bilarna stod i princip still, men eftersom körbanorna är så breda fungerade det fint för oss att smita mellan bilarna för att komma framåt. Det var här vi tappade bort varandra. Samma sak hände även under resan ner mot Prag.

Runt lunch kom vi iväg från Venedit och började klättra upp mot bergen för att korsa Alperna över till Tyskland via Österrike. Halvkul väder men vi slapp de hårda skurarna. Vi anlände sent på kvällen i München till ett internationellt studenthotell. Hungriga som vargar gled vi ner på ett lokalt ställe och beställde lite öl med surkål. Smakade rikigt bra, och det gick ner riktigt snabbt.