I eftermiddags gav jag mig på att rosta råkaffe för första gången. Jag börjar med att läsa runt på nätet om hur processen går till, ser några videos på Youtube m.m.

Det skall ta ca 12 minuter för kaffet att bli välrostat, temperaturen skulle vara på ca 235-250 grader. Jag ställde in den på 240 grader och startade. Bönorna lade jag ut på formen som bilden visar och ställde in dem.

Efter att ha tittat till bönorna då och då och anmärkt att crack/pop-ljuden (likt popcorn) startar lite lätt i rostprocessen känns det som att allt gått rätt – sedan går jag iväg från köket en kort stund. Men efter ca 5-6 minuters rosttid så börjar det cracka något så fruktansvärt så jag springer tillbaka för att kolla läget.

Synen är svårslagen! Två tredjedelar av bönorna är vidbrända och ugnen liknar vulkanutbrottet vid Eyjafjallajokull.

Jag var tvungen att tänka snabbt. Först drog jag ut formen ur ugnen och stängde av den illa kvickt, öppnade sedan fönstret och den sena oktoberkylan väller in. Röken fortsätter pulsera ut ur köket så jag löper in mot vardagsrummet, monterar ned brandvarnaren, slänger in den i en klädhög i badrummet och stänger dörren.

Jag ger mig dock inte av det här lilla dramat. Slutsaten av detta är att det krävs en mer noggrann övervakningsprocess vid nästa rostningstillfälle.