Året 1917 hölls en utställning/mässa i New York där vem som helst som betalade en avgift på $6 kunde delta och ställa ut sin konst man skickade in. Marcel Duchamp, en fransk konstnär som bytt Paris till New York, gick med sin konstsamlare och vän Arensberg (samt någon ytterligare i sällskapet) någon dag innan utställningen öppnade förbi en butik där Marcel valde ut och köpte en urinoar. Han tog med den hem och signerade den R.Mutt, som i Richards Mutt – ett fiktivt namn där Richard på franskan betydde ungefär “pengasäckar” och Mutt var någon fiktiv karaktär hämtad från något. Sedan skrev han datum och antecknade att den var skapad två dagar före öppningen.

Väl på utställningen så var konstsamlaren Arensberg med (som också var med och arrangerade utställningen) tillsammans med en annan person från styrelsen. Den andra personen kunde verkligen inte acceptera att den ställdes ut. Men avgiften var betald, och verket inskickat, så inget var egentligen fel. Men han menade att det måste varit ett skämt och tog nästan illa vid sig när Arensberg stod på sig och menade att de var tvungna att ställa ut den. Den ställdes aldrig ut och Duchamps täckmantel avslöjades aldrig heller förens flera månader efteråt. Arensberg och Duchamp avgick dock från styrelsen till utställningen i protest mot detta.

Ingen vet var urinoaren tog vägen senare efter attt den hade fotograferats på ett galleri (291) någon vecka senare. Troligtvis gick den samma öde som flera av Duchamps första så kallade “readymades”, dvs. i soporna. Detta var inte det första verket som Duchamp hade gjort av detta slaget, men kanske den fösta som fick stor genomslagskraft. Kanske var det heller inte en slump att det var just en urinoar som valdes, då man knappt fick nämna det ordet i familjetidningarna/nyheterna på den tiden, det var någon kontroversiellt men gav rubriker. Detta öppnade sedan upp och inspirerade för flertalet stilar så som pop, surrealism, performance etc.

https://en.wikipedia.org/wiki/Fountain_(Duchamp)

Här kommer några höjdpunkter för 2024.

Renovering. Efter inflyttningen till lägenheten i november 2023 behövdes ganska mycket ytskiktsrenovering göras. Vissa punkter drog ut på tiden, långt in på 2024. Listerna blev t.ex. försenade och anlände först i februari. Och de var inte helt lätta att få på plats. Spackling av av rummen fick göras. vi målade om med grundfärg i alla rummen. Sedan fick de sig ny färg på väggarna – förutom vardagsrummet. Golven slipades. Nätverk drogs, totalt 6 nya ethernetuttag installerades. Nya eluttag, lampswitchar/dimmers. Köksfläkten byttes, och köket fick utökat/mer kakel. Duschväggen togs ner. Och massor med småsaker. Allt detta tog mycket tid och energi när jag redan jobbade 100 %. Nästa år blir det det förhoppningsvis mindre av den här varan!

Vietnam. Under våren åkte jag och Hannah till Vietnam. Trevlig resa som jag skrev om några inlägg bakåt här.

Utställning i Gbg. Under hösten hade jag min första utställning i Gbg, trevligt att ha det gjort och att äntligen ha ställt ut där nere.

Italien. Hösten blev också en resa med Martin ner till Italien. Skrev om det några inlägg ner.

Hörselstatus. Och så hörseln. Den ständiga hörselproblematiken. Den har inte blivit särskilt mycket bättre. Det är ungefär samma situation som tidigare. Hör inte bättre. Och förhoppningsvis inte sämre. Håller tummarna på att det blir stabilare under 2025.

Ganska spontant åkte jag ner på en resa ner till Italien tillsammans med Martin. Detta året var på pricken 10 år sedan vi gjorde våran motorcykelsemester ner i Europa, på så vis var det på tiden att det fick bli en ny. Vi flög med utgångspunkt från Landvetter. Först Landvetter – Milano och sedan Pisa – Landvetter. Resan varade i totalt 4 nätter och 5 dagar. Vi reste utan något mer bagage än en ryggsäck som täckte det nödvändigare för de kommande dagarna.

Milano. Vi landade i Milano strax innan lunch på en fredag i början av oktober. Vårt första steg var att ta oss in till staden från flygplatsen, vilket gick ganska smidigt med tåg trots att vi missade ett byte på grund av att vårt tåg var försenat. Priserna att åka tåg i Italien var också bra tyckte vi både, mycket bättre priser än i Sverige. Väl inne i Milano checkade vi in på vårt hotell som låg relativt nära centralstationen. Eftersom vi inte hade ätit någon lunch och vi började bli hungriga runt fyrasnåret beställde vi pizza och vin på en restaurang som låg i närheten av hotellet.

Efter lite efterforskning åkte vi vidare till en stadsdel som hette Navigli. Där tog vi en öl på ett ställe som kändes hippt. Sedan promenerade vi runt och tog några glas vin på en sunkbar. Vi var inte besvikna med stadsdelen. Den kändes urban och mysig, den låg precis vid kanalen.

Bologna. Efter att ha ankommit till Bologna mot sen eftermiddag/kväll med tåg så fick vi promenera i 48 minuter i duggregn för att komma fram till vårt hotell som låg en bra bit utanför stadskärnan. Hade man fortsatt att promenera skulle det inte ta lång tid innan det bara var landsväg och åker. Fördelen med boendet var ju definitivt priset och att få uppleva lite italiensk förort. Det gick också ganska smidigt att ta sig med buss in till stadskärnan vilket vi gjorde dagen efter. Mycket av kulturrelaterade besöksmål verkade vara gratis i denna staden. Vi tittade på renässanskonst och besökte två katedraler som var fantastiskt fina. Vi åt också en lunch här på en trattoria, ravioli av god kvalitet.

Vi hade besökt Bologna för 10 år sedan. Men jag mindes personligen inte så mycket av staden, och minnet var heller inte att maten var särskilt god. Efter detta besöket var jag tvungen att revidera detta. Maten var väldigt bra rent generellt och det fanns mycket fint att se! Många turister i stadskärnan dock.

Florence. Efter ankomst med tåg runt 18.00 så checkade vi in på ett hotell som låg hyfsat nära centralstationen. Det kändes strategiskt och bra. Vi åt gott på en restaurang som hette Zaza och låg i närheten av vårt boende. Mycket bra mat men 30-40 min kö inna vi fick någon plats. De hade 300 sittande och bra omsättning på folk där inne. Vi besökte dagen efter en kyrka som hette Santa Croce. Den hade väldigt mycket detaljer och konst. Även gravar inomhus med kändisar som Michelangelo, Dante och Galilei. Vi gick även på en konstutställning med Louise Bourgeois, kvinnan som gjorde de stora spindlarna. God mat rent generellt och mycket att titta på. Dock mycket turister som man väl kan förstå. Åker gärna tillbaka hit någon gång igen.

Sammanfattning. Denna resan till Italien fick mig att ändra uppfattning. Maten var mycket godare än jag mindes. Och det var också mycket fler saker att se på när det kommer till arkitektur och konst som jag uppskattade mer denna gången. Det som kostade här var boendet. Man fick räkna med 1.000-2.000 kr per natt, och ju närmare tusenlappen man kom desto tråkigare standard där efter. Men allt som allt, mycket trevlig resa.

När jag glaserade här om dagen så började plötligt sprutan att fungera och läckte som ett såll när man inte sprutade för fullt med den. Det är något som aldrig hänt innan. Jag beställde nytt munstycke då jag vet att glasyren som man sprayar med har ganska stora partiklar som lätt kan blästra ner munstycke-kitet. När jag jämförde dem så märkte jag att toppen som man skruvade på hade som en stor kon på insidan, meden reservdelen inte hade något sådant alls. Det är märkligt hur saker kan nötas ner.

När jag testade igen så höll den tätt på ett bättre sätt. Men jag är tvungen att montera munstycket mindre tight än tidigare. Så att den har en tydlig punkt som den kan stoppa på. Tidigare hade jag hållt inne avtryckaren helt och skruvat på det svarta reglaget baktill tills att det stod stopp. Men den behöver alltså stanna tidigare än där så att det blir mer “bromsyta” för den. Då läcker den inte.

Update: En annan grej som påverkade var att glasyren inte var helt ren, eller att det hade bildats kristaller som fastnade i sprutan och fick den att hosta fram färg här och var. Dvs det blev inte jämnt. Så en kombination av ovan med glasyer var faktiskt problemet.

The most successful among them are the ones who hold on to their ideas the longest and who slow the progress in their fields most.

James Lovelock

Har inför ett formblåsprojekt i glas börjat göra några avgjutningar i gips. Det var längesedan sist jag gjorde detta, så den första blev ganska kladdig och man märker att små detaljer glöms av med tiden. Tänkte skriva några rader för framtiden så det inte glöms ännu en gång.

När man gör tvådelade former är det viktigt att det är lätt att plocka isär objektet man gjuter av. Jag använde vaselin som fungerade bra som släppmedel i detta fallet. Vissa håligheter täppte jag igen med mera så att gipsdelarna inte skulle låsa fast i varandra.

Den första jag gjöt var en 4-delad form. Själva resultatet blev väl okej, men den blev mycket större än den hade behövt vara. Det räcker med att gipsväggarna är ganska tunna, de håller ändå. Sedan sparar man rätt mycket gips på att göra så. Gjutgips kan vara ganska svårt att få tag på, de säljer inte det i samma stora volymer på byggvaruhus som de gjorde förr t.ex.

Det är också viktigt att säkra upp ordentligt med väggarna i formen. Jag använde mig att lera när jag separerade de olika sektionerna för gjutningen, och väggarna i första gjutningen brast ganska direkt när det byggdes upp ett tryck från gips-smeten. Man kan säkra upp med en styv tejp, så som vävtejp/silvertejp bakom leran. Det går även att använda så träbitar eller liknande för att lyckas stå emot trycket från gipset. Jag hade lite bättre resultat när jag använde lera när jag gjöt min andra form, men det är viktigt att tänka på att inte göra gipsformen för tjock. Ju mer gips desto mer tryck på lerväggen.

Det dammar när man blandar det så se till att ha det välventilerat eller att blanda det utomhus. Väl blandat är det klabbigt, så det kräver att man städar upp ordentligt efteråt när man är färdig.

För att veta när blandningen med gips är klar så ser man att det bildas som små “öar” i hinken när man strör på med gips i vattnet. Då börjar det bli mättat och blandningen är redo för att röras om och användas för gjutningen.

Efter att vi stannat i Da Nang i 5-6 dagar så åkte vi vidare till Hoi An. Där bodde vi på ett lite mindre hotell som var trevligt. Hoi An är känt för sin gamla stad som har likheter med Kyoto med sin gamla stadsdel. Det är fina gamla bevarade byggnader och en flod med flertalet små båtar ligger där. Dock är turismen stor och det är väldigt tätt med detta slag av folk. Det är också väldigt tätt med skrädderier i denna staden. Det är något som sträcker sig hundratals år tillbaka, och i dagens läge så finns det nog mellan 300-400 skrädderiet i Hoi An. Siffrorna går isär, och alla säger olika nummer. Men någonstans där borde det ligga.

Skräddarsytt i Hoi An

Jag kunde inte låta bli att testa hur processen gick till. Det finns alla slags skräddare, och jag hittade en som var lite mer high-end för att vara på den säkra sidan. För en Kavaj/blazer spann priserna mellan 1-4 miljoner dong. (1 mn dong är ca 420 kr i dagens växlingskurs.) Det billiga priset får man nästan räkna med att sakerna inte håller så bra, medan betalar man bra får man kvaliteten där efter. Det dyraste stället hette Be Be Tailor. Men det fanns några till ställen i det segmentet som låg i liknande prisklass. Jag hittade ett lite mindre ställe som var kända för sin höga kvalitet, Bi Bi. Så jag betalade 3,6 miljoner dong för två jackets/blazers, dvs ca 1.500 kr. Prutade ner priset också 200.000 dong, alltid något men det var svårt att pruta på det stället.

Under processens gång var jag nervös för hur det skulle gå. Det är viktigt att man visar upp vad man har tänkt sig, te.x. några bilder eller så, och för en diskussion med vad för material man vill ha och andra detaljer som är viktiga för dem att känna till. Efter vi bestämt vad jag ville ha så tog vi måtten på mig. Jag fick ta av mig tröjan och så mätte de direkt på skinnet. Ett dygn senare, under “first fitting”, kom jag dit och testade båda kavajerna som de hade sytt under föregående dygn. Båda satt för tight, och de hade misslyckats med att få till vissa sömmar och snitt som helt enkelt var rätt svåra att få till. De fick feedback och vi kom tillbaka efter ett dygn till. De hade då fått sy om hela den ena för att de hade sytt den för tight och figursytt jämfört med den mer lediga designen som var på bilderna. Men efter denna gången blev det mycket bättre resultat. De fick lite till feedback på en krage som de fick justera, men det var också från deras egen proaktiva uppmaning att det skulle göras. Och efter ytterliggare ett dygn var det sista vändan dit och jag fick välja knappar som de sydde fast på plaggen och jag fick komma tillbaka efter någon timma och hämta upp grejerna.

Hannah testade också skräddarsytt. Ett par kortbyxor och en topp i svart linne som hon blev nöjd med. Men även med henne blev det några vändor tillbaka innan det satt bra och bev rätt med längder och andra detaljer.

Att få justera plaggen är något man får räkna med när det kommer till skräddarsytt. Och beroende på hur high-end de är kan processen flyta på bättre eller sämre. Jag gick förbi något ställe som marknadsförde sig som ett high-end-ställe och frågade vad priserna låg på och om jag kunde få ett bättre pris eller pruta ner det lite. Fick då svaret “If you want something cheap, go to a cheaper place”. Det finns en stark kultur i att man prutar ner priser i Vietnam. Att man är medveten om varors värde är då en stark fördel, och då kan det vara bra att känna efter och testa lite en tid så att man lär sig hur det fungerar i landet man är i. Efter någon eller några veckor så brukar det släppa, men på nya fält kan det vara svårt om man inte fått inblick där tidigare etc.

Snorkling

En dag åkte vi ut med en båt på morgonen och snorklade intill Chàm Island utanför Hoi An, bland korallrev och sjöstjärnor. Det var trevligt. Jag hade en våtdräkt på mig, kände snabbt att man blev rätt nedkyld utan att ha den på sig. Så med våtdräkten kunde man simma runt där nere lite längre. Jag hade aldrig riktigt snorklat så här innan, så det var en kul grej att göra.

Efter snorklingen så åkte vi till en intilliggande strand och åt mat hela resesällskapet. Där fanns det apor, så man fick vara på sin vakt ifall de skulle få för sig att stjäla något. Sällskapet bestod av blandat med folk. Men några från Nederländerna, någon britt, några Kanadensare, några kineser osv. De som var reseledare var fransmän, indier och vietnameser. Så en skön blandning med folk. Trevlig utflykt! Tror det gick på ca 600 kr/personen för en heldag. Båtresan tog nog ca 1-1,5h enkelsträcka.

Blev ett inrikesflyg i Vietnam norrut under drygt en timma för att ta sig från Ho Chi Minh-staden till Da Nang. Mycket smidigare med transporter från flygplats och inne i staden i och med att vi hade lärt oss att åka med Grab. Man kan välja mellan att åka bil eller moppe. Men vi har alltid åkt bil hittills.

Da Nang är en trevlig kuststad, med skrapor som ligger precis vid dess långa strand. Hannah tyckte att det kändes lite som ett Miami, fast med mindre folk. Det är breda vägar och trafiken går långsamt. Det finns flera vegetariska ställen att välja på så det har fungerat väldigt bra på matväg.

En dag åkte vi förbi templet med Lady Budda, trevligt att se och många fina skulpturer överallt. Templet är välbesökt och det var många turister där. Det ligger en liten bit upp på det stora berget vid kusten i Da Nang.

Jag jobbade också veckan vi var där. Kanske ca 80 % i takt. Så det blev mycket från hotellrummet jag körde på under dagarna. Det fungerade faktiskt bra det också.

Det första hotellet vi bodde på var väldigt billigt. Ca 900 kr för 5 dagar. Dock var de tingen höjdare alls, så vi bodde där i 2-3 nätter och bytte sedan till ett hotel-apartment som var mycket trevligare och fungerade bättre för oss. Det hette Dolphin hotel & apartment och låg lite närmare berget än det tidigare gjorde.

Har stannat i Saigon/Ho Chi Minh i nästan en vecka. Senast jag var där var runt 2017 så detta blev andra besöket. Vi reste hit och landade runt 17.00 på eftermiddagen, lagom till solnedgång vid ca 18. Det är alltid hetsigt och oroligt vid flygplatsen. Många svarttaxichaufförer och diverse skojare, det hade jag erfarenhet av sedan tidigare. Denna gången var en liknande känsla, betalade ca 150 kr (350 dong) vilket jag tror var rätt dyrt. Chauffören vi åkte med var gammal krigsveteran och kunde ingen engelska, så han pratade via Translate sin telefon och så pratade en röst upp vad han sa på engelska. Han berättade också att det bor och arbetar ca 10 miljoner människor i Saigon, och att Vietnam var ett litet land med 92 miljoner invånare.

Vi bodde på Hotel Lotus i District 3. Det var mycket trevligare att hänga runt här i detta området än det som jag och David bodde i. Man ser sällan turister, backpackers och väldigt få skojare. Det är väldigt tajta gator, och på många håll påminner det om Venedig eller Gamla stan fast fullt med folk och mopeder överallt. Att sneaka över vägen med all trafik kan kännas lite läskigt i början men man lär sig. Ingen stannar framför övergångsställen nämligen om det inte är trafikljus.

Men så fort man börjar röra sig lite mer mot de finansiella centrumet börjar man stöta på backpackers, turistfällor och skojare. Kokosnötmannen med en pinne över axlarna är en klassiker.

Vi hittade också flera bra vegetariska ställen. Men man får leta lite, för det är kött som är grejen i den här stan. Hannah och jag har käkat middag med var sin öl flera gånger för 50-70 kr totalt. En Banh Mi (baugette) kostar ofta 10-15 kr (20-30 dong) och funkar absolut som en lunch. I distriktet finns det skitbilliga saker, men också svindyra saker. Så det är en skön blandning.

Året präglades av mycket händelser på flera olika plan. Fyra flyttar. Ny studio och nya verk i materialet glas. Nytt uppdrag, Berlin och fortsatt svajig hörsel.

När det kommer till boende så sålde även Hannah sin lägenhet i Bandhagen som vi bodde i. I juni var allt klart och vi flyttade till hennes föräldrar i Nacka samma månad. Denna tid blev dock inte långvarig för det fungerade riktigt dåligt där, så efter att ha bott på hotell och hos vänner en kort tid flyttade vi in i en liten etta på Åsögatan 92. Efter att ha blivit snuvad på en lägenhet vi hade högst bud på, och flera andra budgivningar och visningar, hittade vi till slut vår nya lägenhet i ett lugnt område intill Vitabergsparken. I slutet av året flyttade vi in, och än idag när jag skriver detta på nyårsdagen så håller vi på att renovera och iordningställa den.

När det kommer till konst så flyttade jag från min studioplats vid Karlaplan till min nya större studio vid Mosebacke. Blev ett mycket stort lyft och jag trivs bra där. Jag genomförde också projekt i materialet glas som resulterade i en utställning på Way Gallery i Vasastan. Den gick toppen och alla skulpturer sålde slut. Jag gick också en kurs i bronsgjutning vilket var mycket givande och kul.

Avslutade också ett långt uppdrag som pågått hos samma arbetsgivare under 3 år och hoppade på ett nytt efter semestern. Det har rullat på bra och det känns verkligen kul med ombyte, än om det tar tid i anspråk från konst och skulptur.

Hörseln, det ständiga problemet, har så klart också svajat. Och den har påverkat mitt humör och livskraft. Det blir aldrig stabilt, och har varit på samma sätt nu i 2-3 år.

Resor blev det inte så storslaget som tänkt eftersom Hannah ville fokusera på sitt nya jobb. Dock hann vi med Berlin under en vecka efter midsommar. Vi bilade ner och oturligt nog blev jag förkyld under resan. Men vi hade trevligt ändå. Och jag klarade ganska mycket på tyska, beställa in saker och annat. Så Duolingo hade gett resultat.